Beskrivning
1982 BMW R65LS, 24000 miles, redo att rulla. Du kanske har märkt att detta är andra gången jag annonserar ut hojen. Efter första annonsen tog jag ut den till en motorcykelutställning, och den var så bra att jag bestämde mig för att behålla den! Men sedan dess har den knappt rullat en meter och förtjänar en ny ägare som faktiskt använder den. R65:an, före den ensamma spaken (mono-lever), var kanske den bästa BMW:en man kunde använda i verkligheten. Den är inte för stor och tung som de senare modellerna, men har gott om kraft, modern väghållning och bromsar. Det var tiden när BMW införde en mindre ram, lättare svänghjul, elektronisk tändning och för maskiner efter 1980 50 hk. Bara 50 hk! (samma som de sportiga Triumph Bonneville-modellerna på 1970-talet). Om du behöver en modern 100-hk-maskin ska du titta någon annanstans, men i verklig körning finns det mer än nog med ”get up and go”. R65LS var toppversionen av R65 och har speciallätta fälgar i aluminium med dubbla skivor, snyggare sits och en speciell lackfinish. Lite är känt om maskinens tidiga liv—det finns ingen dokumenterad historik förrän runt år 2000, då den ställdes undan. Då köptes den av förra ägaren, som renoverade hojen och använde den. Det mest betydelsefulla som gjordes var att byta skivbromsarna och tillhörande delar, plus nya Michelin Road Classic-däck och Koni-stötdämpare.År 2024 tog jag över hojen och har fortsatt restaureringen. På den mekaniska sidan är alla vätskor och filter bytta, inklusive bromsvätska. Splinesen mellan växellåda och kardan har smörjts med BMW:s specialfett, så de bör hålla i ytterligare 25 000 miles. Jag hann dock spilla olja på bromsbackarna bak, så de har bytts. Förgasarna är rengjorda och nya membran monterade, hjullager kontrollerade, styrlager i styrhuvudet har smörjts och justerats (mer om det senare). Gaffelbenen plockades isär för att byta de ursprungliga returgummiringarna mot senare typ, med ny olja och nya tätningar. I princip har jag gått igenom allt framifrån och bakåt för att vara säker på att den är i toppskick. För utseendet var den mest uppenbara grejen att silverlackeringen är professionellt omgjord med äkta BMW-lack. Den ser riktigt superb ut (men det ska den göra—det kostade en rejäl slant). Tankens nedre del är förstås svart. Det är svårt att få helt rätt, men den här är 100% korrekt: svart där det ska vara, det är faktiskt BMW:s svarta ton, och man ser ingen skarp kant mot den silverfärgade ytan. Jag är imponerad.Även fälgarna och ramen är ommålade och all aluminium är djuprengjord. Alla gummidetaljer—styrlager/ gummin vid styret och gummidetaljerna vid fotpinnarna/ footrests—är nya, äkta BMW. Kolla bilderna. De främre avgasrören är nya i rostfritt stål och passar ihop med de rostfria dämpare/ silencers. Hojen är utrustad med sidovagnsfästen, och det finns ett par BMW-sidovagnar i bra skick. Det finns också några extra tillval. Den vanliga originalsignalen är bytt mot en dubbelhornslösning (med relä). Framlampornas blinkers har fått vita linser med LED-lampor. När ljuset är på lyser de vitt, men de skiftar till orange när du blinkar. De orangea linserna ingår så att du kan ställa tillbaka den till standardutförande. När jag var klar med att ”putsa och fixa” tog jag den till en lokal, oberoende BMW-specialist för kontroll. Han kollade tändinställningen, ställde in/ balanserade förgasarna, drog topplocken med korrekt moment och kontrollerade ventilspel samt justerade lagren i styrhuvudet (efter att han hade tillsagt mig för att jag hade ställt dem lite för hårt). Han provkörde naturligtvis och beskrev den som ”delightful” (helt enkelt: ljuvlig). Varför säljer jag den då? Några skäl: jag har för många hojar, jag behöver pengarna till mitt nästa projekt och framför allt för att jag har problem med vänster handled—det gör att det kan bli smärtsamt att använda kopplingsspaken efter ett tag, så jag kör mest med automat.
