Beskrivning
Kelham Hall | Newark, Nottinghamshire Visning: tisdag den 22 september 2026 kl. 12. 00 Auktion: onsdagen den 23 september 2026 kl. 12. 00 Plats: Kelham Hall Main Street, Newark, Nottinghamshire NG23 5QX Registreringsnummer: Oregistrerad (tidigare RJB 326F) Chassinummer: C-A2SB1120435A MOT: Undantagen Framtagen av BMC Special Tuning inför RAC-rallyt 1968, där den kom etta i sin klass och fyra totalt med Phil Cooper bakom ratten. Därefter deltog den i TAP-rallyt i Portugal 1968 och RAC-rallyt 1969. Grundligt restaurerad av rallybilsspecialisterna Bob Brain Developments i Monmouth, färdigställd 2002. Har ingått i Ronald White-samlingen sedan 2004. Medföljer en omfattande historik. Mini-modellen avstämdes faktiskt ned före lanseringen 1959. Prototypens 948 cc-motor gjorde den pinsamt snabb jämfört med andra dyrare bilar inom BMC-koncernen, och den nedgraderades till 848 cc och 34 bhp. Mini Cooper, som var ett samarbete mellan racerbilskonstruktören John Cooper och Minis skapare Alec Issigonis, debuterade i september 1961, och den ultimata S-varianten med 1 275 cc kom tre år senare. Bilen vann som bekant Monte Carlo-rallyt för tredje gången 1967, och samma år uppdaterades Mini till Mk. II-specifikationen med omdesignad kylargrill, förnyad interiör, större bakruta och en rad andra mindre förändringar. Den totala produktionen av Mk. II Cooper S för både märkena Austin och Morris uppgick till endast 6 300 bilar. Denna Mini Cooper, som pryds av BMC:s tävlingsfärger i rött med vitt tak, har en enastående härkomst. ”RJB 326F” förbereddes ursprungligen av BMC:s MG-avdelning (Special Tuning) i Abingdon inför RAC-rallyt 1968, men till slut ställde fabrikslaget inte upp, så bilen såldes istället till privatföraren Phil Cooper. Cooper hade en mycket framgångsrik rallykarriär under 1960- och 1970-talen, där han inte bara körde Mini-bilar som bar hans namn utan även 1275 GT, trimmade Austin 1800 och Allegro, Triumph Dolomite Sprint och TR7 V8. Han hade tillgång till några av de bästa bilarna genom Frank Cooper & Sons Ltd. vid Regency Garage, BMC/ British Leylands återförsäljare i Oulton, nära Leeds. Man räknar med att han vid olika tidpunkter ägde omkring 10 fabriksbilar, däribland den Cooper-tävlingsbil från 1967 som också ingår i denna auktion. Tillsammans med kartläsaren Mike Bennett körde Cooper Mini till en fjärdeplats totalt i RAC-rallyt och vann sin klass trots att den hydrolastiska fjädringen gick sönder. Cooper och Bennett tog fram bilen igen för TAP-rallyt 1968 i Portugal. Den fick en ny chans i RAC-rallyt 1969, men kraschade in i några träd och måste därefter renoveras grundligt. De följande tio åren var inte snälla mot bilen. Den tredje ägaren, efter BMC och Regency Garage, var Chris Cornell från Warner Green Hotel i Wakefield. De följande ägarna var Ian Parsons från Windermere, Jerome Wright från North Willingham och Graham Lancaster från Market Rasen. Lancaster hade kört rally med bilen, men välte den under en specialsträcka på ett flygfält. Den hade redan bytt kaross tre eller fyra gånger när den köptes 1979 av Martin Dawson, som minns: ”Bilen var i ett mycket bedrövligt skick, även om den precis gick att köra. Hade jag inte köpt den skulle säljaren ha skrotat den för reservdelar, vilket verkade ett alltför sorgligt öde för en sådan gammal krigare… Registreringsbeviset stod i Lancasters namn, men den köptes från två killar i Sheffield via en annons i Motor Sport.” Han påbörjade en restaurering som pågick fram till 2002, och arbetet anförtroddes rallyförberedelsespecialisten Bob Brain Developments i Monmouth. Dawson hade varit rallyförare på 60-talet och hoppades kunna tävla med Mini:n i historiska evenemang, men han tappade entusiasmen när hans gamla kartläsare gick bort. Det var meningslöst att reparera den medfärdade Mk III-karossen, så Dawson hittade en Mk II-kaross att använda som donator, vilken sedan totalrenoverades och utrustades med så mycket originalutrustning som var förenligt med moderna regler. Det enda viktiga som han inte kunde återanvända var den lättmetallbur som istället ersattes med en robustare stålbur. Han valde också att montera tävlingssäten och ett komplett brandsläckningssystem. Motorn genomgick en omfattande översyn med nya vevstakar och kolvar, samt en korrekt vevaxel som ersatte en icke-standarddel som hade monterats tidigare. Växellådan renoverades med nya lager men har behållit raka kugghjul. Hjälpramarna renoverades, förgasarna fräschades upp och bromsarna, kabelstammen och fjädringen byttes ut. I stället för att användas i rally köptes Mini:n 2004 av Ronald White till hans samling av tävlings-Mini:er med väl dokumenterad historia, och den har sedan dess stått utställd, men den skulle säkert kunna användas i rally igen, förutsatt att den tas i drift på nytt, om en ny ägare skulle vilja det. ”RJB 326F” levereras med en mängd historiska dokument, däribland tidningarna Motor Sport och Autosport med reportage om RAC-rallyt 1968, ägarhistorik, korrespondens, restaureringsfakturor på totalt 24 000 pund, restaureringsfotografier, gamla besiktningsintyg, skattemärken samt en MSA-tävlingsloggbok från 2002. Om Ronald White-samlingen: En livslång...
