Beskrivning
Ombötlagd p. g. a. uteblivet besök. Bilen har bara haft två ägare, den ursprungliga fram till att han gick bort 2022, och jag sedan 2023. Bilen har varit med i CCW på grund av sin historia.Ägaren jobbade på MG-fabriken och det här var en av bilarna de testade den nya MGC Metallic Riviera Blue-färgen på. Man märker att han var en riktig entusiast på skickligheten han höll bilen i och på några av de egenheter han lade till (märkta strömbrytare, backljus, backspeglar osv). Jag har pratat med hans dotter om honom och fått en hel del intressant info. Bland annat att bilen användes till illustrationerna i Mk3 (66–67)-broschyren. (Sök upp den så ser du samma färg och en liknande registreringsskylt). Jag tycker att bilen är ännu mer intressant eftersom den är ett riktigt bra exempel på både en original Mk2 (med original Ashley-hårtopp från 60-talet) och alla tillägg som en långvarig ägare skulle lägga till under 70- och 80-talet (70-talsradio). Därför är bilen rätt så smått egenartad, definitivt en unik skapelse, men inte för puristerna. Skick (jag kan gärna ge mer detaljer), strukturellt är den väldigt bra, helt original och i fantastiskt stabilt skick. Bara två mindre lagningar/ patch-repareringar av tidigare ägare (så före 1986). Passagerargolvet har gott om liv kvar i sig, men om något var värt att byta ut så är det just det. På samma sätt finns det ett hål nära fästet vid förardörren, ungefär storleken på en £1-mynt. Utseendemässigt har alla plåtar förutom den bakre högersidiga vingen aldrig rörts och är mest raka. Det finns väldigt lite rost att tala om, hjulhusen mest men då mest kosmetiskt, inget som kräver utbyte. Trösklarna är i utmärkt skick. Den tidigare ägaren tog sig tid att behandla undersidan och det syns att han åtgärdat rost under sin ägartid. En del av dessa reparationer är riktigt bra, andra gör jobbet. Återigen, inte för puristerna, men inga av reparationerna är lätt att se. Lacken är bra men beroende på om man gillar patina-looken kan den behöva en lätt rekond för lackskador/ chips, lite ytligt slitage/ scuffs osv. Jag har varit i kontakt med en firma och de gav en offert på £500 för att gå runt utsidan och bättra på trösklarna samt åtgärda lackimperfektioner. Takets det mest frustrerande, för det har en ganska stor spricka i glasfibern. Det gör ont att säga det, för utan den skulle jag säga att bilen lätt är värd ytterligare £500. Jag måste understryka att den här bilen tydligt var någons stolthet och glädje, och därför speglar den tidigare ägarnas preferenser. Lackjobbet (från vit) skulle jag gissa uppkom efter en diskussion på fabriken (typ: ”men vill du att din midget sprayas i den nya MGC-färgen? … ja, okej.” Det var 1968). Det gjordes med detaljer fortfarande monterade. Så original-vitt syns på instrumentbrädan, i motorrummet, i bagaget osv. Det finns inte så mycket av detta man kan se bakom plåtarna. Mekaniskt hade den full service 2024, alla vätskor bytta förra veckan och förgasarna är för tillfället av för rengöring. Däck helt nya. Nya tändningsdelar förra året. Inredning – ny heltäckningsmatta monterad, rengjord, instrumentbrädan osv restaurerad, nya remmar/ bälten. Varvräknaren är lite ostadig på tomgång, strålkastare och tut fungerar periodvis men jag ska försöka få ordning på detta under den här veckan. Innertaket monterades av förra ägaren (så inte professionellt) på 80-talet. Bilen har fortfarande -86 års skattelapp i rutan, vilket var sista gången den kördes tills jag köpte den. Jag har haft två år av körning och förutom ett problem med en spole har den inte ställt till några bekymmer. Det är en smått egenartad bil som kanske inte är för alla, men om du gillar patina, intressanta historier och en lätt restro/ opp skulle den kunna vara perfekt. Jag inser att jag troligen frågar lite över marknadsvärdet, men jag vill locka till mig samlare/ entusiaster som kanske vill hålla den i originalskick. Och om det blir för mindre, vill jag hellre behålla den och bevara den i några år till. För mig känns den som en väldigt unik tidskapsel av en kille som verkligen hade en passion för sin midget, när de midgets som verkar finnas på nuvarande marknad antingen är i concourse-klass men dyra, stabila men generiska, eller ruttna. Den här bilen är i 90% av det skick den var i 1986. Det skulle vara synd att få den helt restaurerad (enligt mig). Den har ett riktigt bra ”shabby chic”-uttryck om man tittar på den i alla fall med lite avstånd, men om man tittar närmare än tre meter ser man att den är långt ifrån sliten. Uppriktigt sagt skulle jag säga att två månader med restro så skulle det bli en förstklassig, väldigt intressant bil. Jag är frestad att göra detta själv. Bilen är redo att köras idag. Skicka gärna ett meddelande om du har några frågor. Jag laddar upp fler bilder under de kommande dagarna. Jag kan tänka mig byte mot en triumph eller något liknande (helst med hårtopp). Jag har också en Modena-scooter från 2015 och en Parilla motorcykel från 1954. Så om du är sugen på att byta, hör av dig – jag är intresserad av att prata. Tack för att du tittade! Besatt midget-ägare (Pablo).
