Beskrivning
Första halvan av 60-talet markerar den gyllene eran för drag racing i USA. De kvartsmilelopp som kördes under NHRA var aldrig tidigare så populära. Större cylindervolym, mer prestanda, mer racing var credo. Även tillverkarna från Detroit deltog i stor skala och fick med ”FX” (Factory Experimental) en egen racingklass att mäta sig i.
Huvudprincipen: frigöra ett kompakt serietillverkat fordon från all onödig vikt och stoppa i den största och mest kraftfulla motorn ur produktionen. Så började kraftmätningen mellan Ford, GM och Chrysler. Slutligen var det tiden för ”win on Sunday, sell on Monday”.
1962/ 63 kom Fairlane mer i fokus för Fords drag racing-program, där man tidigare satsat på Galaxie. Så blev en helt ny 1963 Ford Fairlane utrustad med en 410 cui Mercury V8, vilken sedan kort därefter gav plats åt den nya 427. Dessutom avlägsnades uppvärmning, radio, isoleringsmaterial och andra onödiga delar. För att den gigantiska motorn skulle få plats monterades den ikoniska ”Teardrop”-huven i glasfiber. Enligt NHRA-reglementet fanns det 7-tums slicks på bakaxeln. I den här bilen körde Ford-testföraren Bill Humphrey kvartsmile på Detroit Dragway på 11 sekunder. Från och med då var det klart: Fairlane var den nya stjärnan på kvartsmilehimlen. Projektet drevs vidare och med modellåret 64 såg officiellt Fairlane ”Thunderbolt”. Endast 127 av dessa bilar med 427-motorn lämnade fabriken och är idag extremt sällsynta och kostsamma samlarobjekt. Prototypen dock, den Tasca Ford-sponsrade Bill Humphrey-bilen, skrotades därefter. Tyvärr en vanlig praxis då.
Denna Fairlane 500 är återuppståndelsen av just den Thunderbolt-prototypen. Den byggdes om enligt Humphreys bils förebild. Sponsorerna och klassbeteckningarna återställdes originaltroget. Kort före sin död signerade Bill Humphrey till och med instrumentbrädan. Maskinparken renoverades helt mellan 2021 och 2024. Till sist installerades en helt nytillverkad 351 Windsor V8. Den andas via en Edelbrock High Rise-insugbox och en Holley fyrportsförgasare. Vidare gjordes optimeringar i form av elektronisk MSD-tändanordning, rostfria avgasrör med sidpipes, elektrisk bränslepump och aluminiumkylare med extra fläktar. Dämningar och bromsar har också bytts ut. Fram fick man Wilwood skivbromsar med fyra kolvar och ventilerade skivor. Kraftöverföringen sköts av en C4 3-stegs automat. Som i originalbilen togs radio, uppvärmning och isolering bort. Endast en kaross på Mikey Thompsons slicks och Windsor V8:s brutala prestanda. Inget lull-lull. Ett mapp med dokumentationen över den omsorgsfullt byggda bilen finns. Forden har tullhandlingar 13. 20a. Ett verkligt blickfång i mekaniskt nyskick. Bara att vrida tändningen får marken att skälva och man kan inte låta bli att le. Helt säkert ett unikt och särpräglat fordon för den speciella smaken. Amerikas motorsport i sitt zenit. Schweiz MFK enligt överenskommelse möjligt. Inbytes-/ byteshandel välkomnas, vänligen erbjud.
