Beskrivning
Starkt dokumenterad tävlingshistoria
1 000 Miglia-berättigad – inkluderad i Registro 1 000 Miglia
Deltog i 34 lopp, med 17 pallplaceringar och 11 segrar i både klass och total
Fullständig ägarhistoria
Imponerande historisk dokumentation, fotografier och minnessaker
Fullständig mekanisk översyn 2026 – redo att tävla
Omfattande samling av reservdelar
Född för racerbanan i Milans innersta kärna formades denna 750 Barchetta 1949 av den så kallade “Wizard of Speed”, den fingerfärdige Angelo Dagrada.
Bilen var omålad i början och bar inga emblem, men fick senare ‘DAGRADA’-text på nosen och en röd lackering när den utvecklades för tävlingsbruk. Bilen såldes snart till Dagradass vän och sportbilschampion Franco Bordoni-Bisleri, en högt dekorerad italiensk jaktpilot med nitton luf victories över Nordafrika.
Under motorhuven utrustade Dagrada 750 Sport med en av de tidiga Giannini G1-motorerna, baserad på Fiat 500 Topolino-block, men omfattande omarbetad för prestanda. Denna enhet paras ihop med ett Siata-sylinderhuvud, en uppgradering som optimerade flöde och förbränning, vilket gjorde att 750 cc inline-four-motorn utvecklade runt 55 hästkrafter. Med sin lätta konstruktion uppnådde bilen en stark effekt-vikt- markör på cirka 6, 2 kg/ hk och kunde nå topphastigheter nära 160 km/ h, vilket var imponerande för dess klass och epok.
Från början utvecklades chassi 0243849 med konkurrenskraftig racing i åtanke och såg konstant modifieringar i dess tidiga liv. Dessa inkluderade förändringar av vindrutans höjd, belysningskonfiguration samt andra små komponenter för att uppfylla tävlingskraven.
Det tidigaste verifierade tävlingsresultatet för bilen dateras till juli 1949, när den dök upp vid ‘Notturna all’Ippodromo di Mirafiori’, driven av Franco Bordoni Bisleri. Bordoni hamnade tvåa i sin klass, vilket signalerade bilens konkurrenskraft. Strax därefter deltog han i Susa-Moncenisio-backloppet och avslutade sjua totalt.
I augusti 1949 gjorde Bordoni sin debut i Sport-kategorin på Coppa Adriatica i Senigallia, i ett mycket jämnt lopp: han blev trea i sin klass, och gjorde flera försök att köra om Puma som låg trea. Vid ett tillfälle hindrade Puma honom, vilket tvingade honom in i höbalarna. Som en följd förlorade Bordoni även andraplatsen, vilken tog Musso i en Stanguellini.
Från september 1949 visade bilen sig vara konsekvent konkurrenskraftig och vann båda Treponti – Teolo och Vittorio Veneto – Cansiglio. I mars 1950 registrerades chassit officiellt hos Milans motorisering och tilldelades ex-officio serienumret ‘MI0243849MI’. Nästa månad överfördes ägandet formellt till Bordoni, även om hans användning av bilen i tävling redan hade påbörjats föregående säsong, vilket antyder att den fungerade som semi-works-registrering för Dagrada.
Den 23 april 1950 gick Bordoni och Angelo Dagrada in i 1000 Miglia tillsammans. Periodfoton visar bilen utrustad för evenemanget, med ett tvärstag på nosen som stöder dubbla ficklampor och ett registreringsnummer monterat framför. Bilen registrerade starka tider genom Rom, men tvingades bryta. Under hela 1950 fortsatte Bordoni att tävla Dagrada 750 Sport flitigt, ofta bland topprankade i sin klass och uppnådde totala segrar.
Den här bilen förblev aktiv i racing fram till mitten av 1953, med sin sista registrerade uppträdande vid Varese–Campo dei Fiori-backloppet, där den kördes av Giorgio Xeconti och modifierades med integrerade skärmar för att uppfylla nya regler, och slutade trea i sin klass. Efter detta drog bilen sig tillbaka från aktiv tävling men stannade i Bordonis ägo fram till juli 1962.
Den sommarens var bilen såld till Italo Ascani och återregistrerad i Perugia, 1963. Senare, 1966, köptes den av samlaren Giuseppe Bianchini, en bemärkt expert på italienska sportbilar efter kriget. 2013 såldes den igen till den välkända samlaren Jan de Reu, innan den holländske entusiasten Luc Brandts köpte den och påbörjade dess deltagande i 1000 Miglia-re-enactments. Fram till vårt förvärv tog Francesco Di Lauro mycket väl hand om 750 Sport mellan 2020 och 2024.
