Beskrivning
Alvis TB14 hade sitt ursprung i ett specialbygge åt den belgiske industrimannen och racerföraren Pierre Goldschmid. En nyimporterad Alvis TA14-chassiram med löpande utrustning var startpunkten. Goldschmid gav den belgiske karossbyggaren F. J. Bid i uppdrag att ta fram en lätt, öppen tvåsitsig kaross till bilen. Han kompletterade också motorn med en extra förgasare, vilket ökade effekten från 65 hk till 75 hk. Vid sin första tävlingsstart, i 1947 års Grand Prix des Frontieres i Chimay, visade sig Alvis-specialen kunna nå 95 mph och snittade dessutom imponerande 67 mph.
Goldschmids bil, som i praktiken var prototypen till Alvis TB14, presenterades på bilsalongen i Bryssel i februari 1948. Alvis visade därefter denna öppna tvåsitsiga bil på 1948 års Earls Court Motor Show. Den flamboyanta, moderna och klarröda utställningsbilen hade en interiör klädd i elfenbensfärgat läder och lyxdetaljer, bland annat ett drinkskåp inbyggt i passagerardörren och ett spegel-, läppstifts- och parfymfack i handskfacket. Den väckte stor uppmärksamhet på mässan.
Alvis blev mycket imponerade av den unika bilen och bestämde sig för att själva ta fram en version. De ändrade Bidee:s konstruktion något med kraftigt indragna partier uppe på de bakre, gångjärnsförsedda dörrarna samt med långa och svepande främre skärmar. Den hade tydliga bakskuldror, en fällbar vindruta och ett iögonfallande stort kromgaller, ganska likt bilarna från Sydney Allard. Gallret hade strålkastare bakom sig, ungefär som på tidens Peugeot. Den 1892 kubikcentimeters stora fyrcylindriga bilen, med sin uppdaterade moderna framtoning så tydligt annorlunda än förkrigsbilarna, togs väl emot. Men den kom i skuggan av den dramatiska premiären av den 3, 4-liters Jaguar XK120 med dess otroliga topphastighet och prestanda.
Alvis anlitade AP Metalcraft i sitt hem i Coventry för att tillverka 100 karossskal, men produktionsversionerna tappade en del av utställningsbilens kännetecken, som strålkastarna bakom gallret, drinkskåpet och ’skönhetssalongen’! Skärmarna tillverkades i stål, men resten av karossarbetet gjordes i lätt aluminium.
Registrerad som ny den 23 september 1950, var den redan i början av 1960-talet ett ganska rostigt och trött exempel. Mellan 1963 och 1983 ägdes bilen av den välkände karossbyggaren Rod Jolley, som redan 1966 hade restaurerat TB:n till concours-skick. Han tog med sin nya fru på smekmånad i den restaurerade Alvisen i utställningsstandard, till Mull of Kintyre i Skottland. Näste ägare var den världskände målaren, författaren, konsthistorikern, regissören, uppfinnaren, entreprenören och poeten Dr Orde Levinson. Bilen går att spåra ända från den beställdes som ny, och den levereras med två stora pärmar med historik, fotografier och dokument. Ingår gör en grön äldre loggbok, en kopia av ägarmanualen, pressklipp samt en minutiös genomgång av dess service- och restaureringshistorik. Även den senare restaureringen av Tim Walker Restorations är dokumenterad. Under det sista ägarskapet har märkespecialisterna Red Triangle, som också bygger ”continuation cars”, hållit TB14 i gott skick. Alla de 100 exemplar som byggdes såldes mellan mars och december 1950. Bilen verkar vara det 74:e byggda exemplaret. Priset vid leverans var nominellt £1 276, ungefär i samma nivå som den massproducerade Jaguar XK120. Många exporterades till Australien, Hongkong, Siam och Peru. Vissa gick till Europa och Nordamerika. Mycket få finns kvar i Storbritannien.
En extremt sällsynt och viktig Alvis tar vi nu ut på marknaden. Vi sålde tidigare bilen till en av våra kunder i Aberdeenshire och vi är glada att välkomna den tillbaka.
