Beskrivning
Daimler SP250 föddes i slutet av 1950-talet, en period då den brittiska bilindustrin försökte tillfredsställa sportbilsentusiaster, särskilt på den amerikanska marknaden. Daimler, ett varumärke som hittills varit känt för sina mer traditionella lyxmodeller, gick mot strömmen mot sin vanliga image genom att lansera 1959 en kompakt sportig roadster. SP250, som initialt kallades Dart, gjorde succé på New York Auto Show tack vare sin 2, 5-liters V8-motor, designad av ingenjören Edward Turner, som redan var berömd för sina motorer hos Triumph. Lätt, nervös och mycket smidig gav denna motor bilen imponerande prestanda för sin cylindervolym, med en toppfart som översteg 190 km/ h. Där SP250en ännu mer utmärkte sig var i sitt val av kaross. Daimler adopterade glasfiber, ett modernt och lätt material som kunde motverka korrosion men gav bilen en särskild silhuett, ibland ansedd som elegant, ibland kritiserad för sin excentricitet. Runda linjer, framhävda strålkastare och grill i form av en fisk gav den delade åsikter, men gjorde den omedelbart igenkännbar. Bilen var inte utan brister. Den första serien, kallad "A-spec", hade problem med ramens styvhet, vilket ledde till deformationer och ett ofta knepigt beteende på vägen. Daimler rättade snabbt till detta med följande versioner, B-spec och sedan C-spec, genom att stärka konstruktionen och förbättra interiören. Trots dessa justeringar förblev SP250 en nischbil, producerad i omkring 2600 exemplar mellan 1959 och 1964. Dess historia tog en särskild vändning när Jaguar köpte Daimler år 1960. William Lyons, Jaguars ledning, var inte helt övertygad om SP250:s originalitet och föredrog att koncentrera sina ansträngningar på egna modeller, särskilt Type E som snart skulle sätta standarden för det brittiska roadstert. SP250 fortsatte likväl sin diskreta karriär under Jaguar-Daimler-skylt tills dess definitiva upphörande. Med facit i hand har Daimler SP250 en enastående plats i brittisk bilhistoria. Den personifierar ett djärvt försök från en traditionell tillverkare att omvandla sig själv till en atypisk sportbil. Även om den fortsätter att splittra entusiaster, ses V8-motorn allmänt hyllas som en teknisk framgång och ett vibrerande hjärta som gav denna lilla roadster en unik karaktär. Idag eftertraktas den av samlare som värdesätter dess blandning av originalitet, sällsynthet och föråldrat charm. Såsom det bekräftas av märkets importörs skylt för Frankrike, Royal Elysées – Ch. Delecroix, detta exemplar tillhör de få nya modeller som sålts i Frankrike. Registrerad den 20 maj 1965, återfinns den 1990 registrerad i Paris hos en bosatt i 17:e arrondissementet. Nyfiken på dess exotiska utseende, och stor entusiast av engelska bilar, Jean-Pierre Nylin kunde förvärva den 2008. Kroppskonstruktionen har tidigare ommålats och interiören i skai renoverats. Borden i vänsterstyrning har instrumentbrädan full, hastighetsmätaren i km/ h och ett extra Moto-Lita-ratt; mätaren visar 4 598 km, medan den i senaste besiktningen 2014 visade 4 573. Bilen har nyligen fått fullständigt underhåll. Motorn går mycket bra. Färgen är blank, men som ofta på bilar med glasfiberkaross finns flera defekter.
